Den 13-14 november 1918 hölls förhandlingar i Arad mellan representanter för Centrala Rumänska Nationella Rådet och en delegation skickad av den ungerska regeringen, ledd av Oszkár Jászi. Vasile Goldiș deltog som medlem av rådet. Diskussionerna är viktiga eftersom de visar vilka lösningar som låg på bordet före mötet i Alba Iulia och varför de rumänska ledarna valde att begära ett offentligt beslut från sina representanter.
Vad rådet hade begärt före mötet
I början av november arbetade rådet i Arad i en situation där den gamla kejserliga och ungerska myndigheten snabbt försvagades. Deklarationen från Oradea hade fastställt rumänernas rätt till självbestämmande. Nästa steg var frågan om vem som utövar makten i de territorier som bebos av rumäner.
Noten som skickades till regeringen i Budapest den 9 november, utarbetad av Goldiș på rådets vägnar, begärde överlåtelse av politisk, administrativ och militär makt. Regeringen accepterade inte denna begäran. Man valde förhandlingsvägen och skickade till Arad en delegation ledd av Jászi, minister med uppdrag för minoritetsfrågor.
Mötet handlade inte om en enkel dispyt om formuleringar. De två parterna diskuterade vem som hade rätten att bestämma framtiden för ett territorium och dess befolkning. I ett ögonblick av krigsslut var upprätthållandet av ordningen och undvikandet av våld också konkreta bekymmer. Det är just därför diskussionerna fördes, även om princippositionerna låg långt ifrån varandra.
Autonomi eller självbestämmande
Den ungerska delegationen sökte en lösning som skulle bevara kopplingen mellan territorierna och Ungern, genom att erbjuda former av autonomi eller administrativa eftergifter. Rådsledarna hävdade att den rumänska nationen själv måste kunna besluta om sin framtid. Skillnaden var inte en fråga om grad, utan om politisk myndighet.
Goldiș och de andra deltagarna förhandlade inte i eget namn. De representerade en organisation bestående av rumänska nationalister och rumänska socialdemokrater. Varje överenskommelse måste kunna försvaras inför samhällena och delegaterna. Det faktum att förhandlingarna inte ledde till en överenskommelse betyder inte att de var meningslösa. De klargjorde gränserna för den lösning som föreslogs av Budapest.
Historiker har också diskuterat rollen som dessa samtal spelade i utformningen av principerna gällande de samexisterande folken. En studie om Alba Iulia-resolutionen visar att i svaren som gavs till den ungerska delegationen, försäkrade de rumänska ledarna sitt engagemang för att respektera andra gemenskapers rättigheter. Det är en tråd som leder till punkt om nationell och religiös frihet i resolutionen. Det bör dock inte antas att hela texten i resolutionen dikterades av diskussionerna i Arad.
Vad som följde efter fiaskot med förhandlingarna
Efter mötet var den rumänska ledningen tvungen att välja beslutets form. Vissa röster föreslog en omedelbar proklamation av föreningen. Goldiș stödde sammankallandet av en representativ församling. Argumentet, som förekommer i historiska redogörelser, var att en beslutsfattande handling av en begränsad grupp skulle vara lättare att ifrågasätta än ett beslut fattat av delegater från de berörda områdena.
Detta alternativ var inte ett meningslöst uppskov. Att organisera en församling krävde kallelser, fastställande av representation, delegaternas resa och förberedelse av en politisk text. Under dagarna fram till den 1 december arbetade Goldiș med manifestet „Till världens folk” och med utkastet till resolutionen. Pressen i Arad hjälpte till med kommunikationen av kallelsen.
Förhandlingarna fick alltså en indirekt politisk konsekvens. De gjorde det tydligt att ett avtal med regeringen i Budapest inte var möjligt på de villkor för självbestämmande som rådet krävde. Beslutet skulle sökas inom en annan ram: den nationella församlingen i Alba Iulia.
Hur man läser rapporterna om Arad
Källorna om dessa dagar använder ibland datum i gammal och ny stil, och Jászís namn kan förekomma med olika stavningar. Därför är det användbart att kontrollera kalendern och personerna innan man jämför dokumenten. Viktigare är att en skriftlig rapport efter unionen kan presentera resultatet som oundvikligt. Under förhandlingarnas dagar visste deltagarna ännu inte exakt hur församlingen skulle organiseras och vilka reaktioner som skulle följa.
Arad var platsen där en förhandlad väg ut ur krisen testades. Misslyckandet i diskussionerna påskyndade förberedelsen av ett kollektivt beslut. Goldișs roll syns i denna koppling mellan texten i noten, deltagandet i förhandlingarna och envisheten att framtiden ska bestämmas av sammankallade representanter offentligt.
Läs även
Källor
- historia.ro
- historia.ro
- historia.ro
- agerpres.ro