Hoppa till innehåll

Om honom

Det Rumänska Centrala Nationalrådet i Arad

Vasile Goldișs roll i det Rumänska Centrala Nationalrådet i Arad och besluten som förbereddes i november 1918.

Hösten 1918 blev det Rumänska Centrala Nationalrådet det organ genom vilket rumänerna i Transsylvanien och de ungerska delarna av monarkin försökte samordna sin politiska verksamhet. Vasile Goldiș var en av dess medlemmar. Inom denna ram arbetade han med dokument, deltog i förhandlingar och stödde förberedelserna för Församlingen i Alba Iulia. Rådet förklarar varför hans roll 1918 var intensiv, men aldrig ensam.

Ett organ byggt av två strömningar

Rådet samlade sex representanter från Rumänska Nationella Partiet och sex representanter från rumänska socialdemokrater. Från den första gruppen ingick, tillsammans med Goldiș, Teodor Mihali, Ștefan Cicio Pop, Alexandru Vaida-Voevod, Aurel Lazăr och Aurel Vlad. Sammansättningen visar att organet var en politisk allians i en krisperiod, inte bara en utvidgning av ledningen för ett parti.

Socialdemokraternas närvaro hade en praktisk och symbolisk betydelse. Den rumänska rörelsen kunde tala mer övertygande i namnet för ett brett samhälle om den integrerade representanter från olika miljöer och idéer. Det betyder inte att alla olikheter försvann. Det betyder att deltagarna accepterade att arbeta tillsammans för höstens brådskande beslut.

Rådet fungerade i Arad, i huset tillhörande Ștefan Cicio Pop. Platsen blandas ofta ihop i folkliga berättelser med tidningens „Românul” huvudkontor, som leddes av Goldiș. De två byggnaderna hade olika funktioner. Den ena var arbetsutrymmet för den politiska organisationen, den andra var redaktionen och tryckeriet genom vilket dokumenten kunde kommuniceras.

Från deklaration till krishantering

Deklarationen från Oradea hade fastställt rumäners rätt till självbestämmande. Rådet måste omvandla detta påstående till handling. I de territorier där den gamla statens myndighet drog sig tillbaka eller ifrågasattes, uppstod omedelbara frågor: vem upprätthåller ordningen, vem representerar samhällena, vem kan tala med regeringen i Budapest?

I Arad samordnade rådet uppkomsten av lokala råd och nationalgardet. Historien om dessa dagar kan inte reduceras till ett enda dokument, eftersom den administrativa organiseringen och upprätthållandet av ordningen var lika brådskande som att formulera principerna. Studier om Arad år 1918 visar att rådsrepresentanterna diskuterade även med lokala myndigheter och officerare för att begränsa oordningen.

Goldiș var lämplig för redaktions- och förhandlingsdelen. Han hade parlamentarisk erfarenhet och ledde en tidning. Den 9 november 1918 författade han noten till den ungerska regeringen, genom vilken rådet begärde överlämnandet av den politiska, administrativa och militära myndigheten i de berörda territorierna. Texten representerade den institution som skickade den, även om formuleringen tillskrevs honom.

Förhandlingarna och beslutet om sammankallandet

Regeringen i Budapest accepterade inte begäran i den form som rådet önskade. Den skickade en delegation ledd av Oszkár Jászi till Arad. Diskussionerna den 13-14 november visade avståndet mellan en autonomilösning inom Ungern och romanernas krav på att själva bestämma sin framtid. Goldiș deltog i dessa förhandlingar.

Efter deras misslyckande fanns det olika åsikter bland romanerna om takten för förklaringen av unionen. Vissa röster ville ha ett omedelbart beslut. Goldiș stödde idén om en representativ församling, så att beslutet inte skulle verka tas bara av några ledare. Detta alternativ ledde till sammankallandet av den stora nationella församlingen i Alba Iulia.

Rådet använde samtidigt extern kommunikation. Manifestet „Till världens folk”, skrivet av Goldiș, presenterade rumäners krav på en internationell publik. Lokalt handlande och extern kommunikation uteslöt inte varandra: beslutet måste stöttas inom territoriet och förklaras utanför det.

De sista mötena och Alba Iulia

På kvällen före Församlingen diskuterade de ledare som samlats i Alba Iulia utkastet till resolutionen. Goldiș hade förberett en version redan i Arad, och den slutliga formen kom fram genom debatter. Berättelsen om det sista rådsmötet, den 30 november, visar hur viktigt det var att texten som lästes upp dagen efter uttryckte en tillräckligt bred politisk överenskommelse.

Den 1 december presenterade Goldiș resolutionen inför delegaterna. Organet i Arad ersatte inte församlingen, utan förberedde de villkor under vilka den kunde fatta beslut. Efter omröstningen fick Transsylvaniens provisoriska institutioner andra former. Det Rumänska Centrala Nationella Rådet förblir dock den ram utan vilken många av Goldișs politiska handlingar från november 1918 skulle vara svåra att förstå.

Läs även

Källor

  • historia.ro
  • agerpres.ro
  • historia.ro
  • mvu.ro