Vasile Goldiș är ihågkommen i Rumäniens historia för talet han höll i Alba Iulia och för att han presenterade unionsresolutionen den 1 december 1918. Den dagen var resultatet av årtionden av arbete som lärare, publicist och politiker, då han försökte ge rumänerna i Transsylvanien och de ungerska delarna av monarkin en politisk röst. Hans liv började dock i en by i Aradområdet, och vägen till församlingens talarstol gick genom skolor, redaktioner och parlamentariska debatter.
Barndom och studier
Goldiș föddes den 12 november 1862 i Mocirla, en ort i Arad län som idag bär hans namn. Vissa sammanfattningar anger 25 november, medan andra källor noterar det dubbla datumet 12/24 november. Dessa varianter bör inte presenteras som en enkel identisk konvertering. Han var son till en ortodox präst. Han växte upp i en miljö där skolan, kyrkan och det rumänska språket hade en offentlig betydelse, inte bara inom familjen. Han gick grundskola i orter i Arad-området och sedan gymnasiet i Arad.
Med ett stipendium tilldelat av det Rumänska Ortodoxa Stiftet i Arad studerade han litteratur och filosofi vid universiteten i Budapest och Wien. Där förberedde han sig för att undervisa i historia och latin. Året för avslutade studier återges olika i biografiska sammanfattningar: många anger 1885, medan en studie som diskuterar skolhandlingarna hävdar 1886. Skillnaden är värd att synas, eftersom att omvandla en biografisk konvention till en visshet skulle dölja just problemet med källorna.
I Wien och Budapest kom han i kontakt med rumänska studentföreningar, bland dem „România Jună” och „Petru Maior”. För unga rumäner i monarkin kompletterade sådana föreningar universitetsutbildningen genom föreläsningar, debatter och kontakter med andra kulturcentrum. Goldișs utbildning förenade på så sätt läraryrket med intresset för allmänna angelägenheter.
Lärare i Caransebeș och Brașov
Efter studier undervisade Goldiș i historia och latin på det pedagogiskt-teologiska institutet i Caransebeș fram till 1889. Han tillbringade därefter en längre tid vid den rumänska gymnasieskolan i Brașov fram till 1901. Innan han blev känd som politiker arbetade han dagligen med eleverna och med de konkreta behoven inom den rumänska undervisningen. Han skrev läroböcker i historia, latin och annat skolmaterial.
Läroböckerna var inte en sekundär aktivitet. I ett system där undervisningsspråket och innehållet i historien kunde bli politiska frågor var skolan en kulturell resurs. Forskningen om hans läroböcker i historia från Brașov visar att dessa bör läsas även inom ramen för tvister om rumänsk utbildning i monarkin. Denna erfarenhet förklarar varför Goldiș efter 1918 fick uppdrag inom religiösa frågor och allmän utbildning.
I Brașov gick han bortom katedern. Han deltog i kulturella initiativ och samarbetade med den rumänska pressen. Solidaritetsaktionen med memorandumskribenterna och inträdet i det Rumänska Nationella Partiet gjorde hans politiska sida alltmer synlig. Utvecklingen var inte ett brott med den pedagogiska professionen. Han behandlade skolan, pressen och riksdagsrepresentationen som delar av samma problem: en gemenskaps tillgång till egna institutioner och erkända rättigheter.
Arad, pressen och politiken
År 1901 bosatte han sig i Arad. Han arbetade kring det rumänska ortodoxa biskopskapet och flickskolan, och engagerade sig sedan allt mer i det Rumänska Nationella Partiets politik. Arad var ett centrum med tryckerier, föreningar, advokater, lärare och präster som diskuterade taktikerna för den nationella rörelsen. Här fann Goldiș ett utrymme där erfarenheten som lärare kunde omvandlas till offentlig organisation.
Mellan 1906 och 1910 var han parlamentar i Budapestparlamentet. Det parlamentariska arbetet gav honom en plattform för rumänernas krav, men även en direkt insikt i begränsningarna inom det dualistiska Ungerns politiska system. Inom partiet fanns det oenighet om deltagandet i det parlamentariska livet och om relationen till regeringen. Goldiș stödde den politiska aktionen och försökte, under konfliktsperioder, att hålla en gemensam riktning.
Från 1911 ledde han tidningen „Românul” i Arad, en pressorgan kopplad till ledningen för det Rumänska Nationella Partiet. Det var inte den enda tidning han hade arbetat på, men den blev den publikation som mest associerades med hans namn. Redaktionen och tryckeriet „Concordia” skapade en infrastruktur genom vilken idéer, uppmaningar och debatter kunde nå en bredare publik. Tidningen förde också polemik med „Tribuna”, ett tecken på att den rumänska rörelsen hade verkliga interna spänningar, inte en enad röst.
År 1918
Österrike-Ungerns kollaps förändrade snabbt betydelsen av de politiska kraven. I oktober 1918 deltog Goldiș i utformningen av självbestämmande-deklarationen som antogs av ledningen för det Rumänska Nationella Partiet i Oradea. Alexandru Vaida-Voevod läste sedan upp den i parlamentet i Budapest. I slutet av månaden gick Goldiș med i den Rumänska Centrala Nationella Rådet, bestående av representanter för rumänska nationalister och rumänska socialdemokrater.
Rådet verkade i Arad och försökte ta politisk och administrativ kontroll över de områden som beboddes av rumäner. Goldiș utarbetade notan som riktades till den ungerska regeringen i november 1918. Han deltog i förhandlingarna som hölls i Arad med delegationen ledd av Oszkár Jászi. Diskussionerna ledde inte till någon överenskommelse om självbestämmande. I detta sammanhang valde den rumänska ledningen att sammankalla en representativ församling istället för en proklamation gjord endast av en begränsad grupp ledare.
Goldiș utarbetade manifestet „Till folkens värld”, genom vilket rumänernas sak presenterades för den internationella opinionen. Han förberedde även ett utkast till resolution för den nationella församlingen. Texten diskuterades och slutfördes tillsammans med de andra ledarna på kvällen innan sammanträdet. Det är korrekt att erkänna hans roll som författare till utkastet och som redaktör av den slutliga versionen, utan att omvandla det kollektiva dokumentet till ett verk av en enda person.
Alba Iulia och perioden efter föreningen
Den 1 december 1918 höll Goldiș tal i Albai Ulias församlingssal och läste upp utkastet till resolutionen. De närvarande representanterna antog föreningen av Transsylvanien, Banatet och de ungerska områden som beboddes av rumäner med Rumänien. Resolutionen inkluderade även principer om nationell frihet för de samexisterande folken, religionsfrihet, rösträtt och jordbruksreform. Ögonblicket måste förstås i dess ordningsföljd: politisk förberedelse, överläggning, antagande och sedan organisering av förvaltningen.
Efter Adunare blev Goldiș en del av Transsylvaniens styrande råd, med ansvar för religion och offentlig utbildning. Han var bland dem som tog föreningsakten till Bukarest. Han blev ledamot i det första parlamentet i Stor-Rumänien, och 1919 valde Rumänska akademien honom till hedersledamot. Det offentliga livet fortsatte, med ministerposter och debatter om integrationen av de nya provinserna i staten.
Från 1923 till 1932 ledde han Astra, det transsylvanska kulturförbundet. Under denna period förblev hans intresse för skolor, bibliotek och byliv synligt. Han dog i Arad den 10 februari 1934. Pressen, manuskripten och korrespondensen bevarad i arkiv och museer möjliggör idag en rikare läsning av hans liv än bilden av ett enda tal.
Under mellankrigsåren arbetade Goldiș i ett land som behövde förena administrationer, skoltraditioner och samhällen med olika politiska erfarenheter. Därför förblev de idéer som formulerades i Resolutionen från Alba Iulia ämnen för hans offentliga engagemang. Forskning om pressen på 1920-talet noterar att han krävde respekt för minoriteters rättigheter och kopplade detta till deras förtroende för den nya staten. Att se denna fas tillsammans med år 1918 hjälper till att förstå avståndet mellan ett program som antas på en dag och det arbete som krävs för att tillämpa det.
Hans minne har skapats genom flera institutioner. Manuskriptet till talet finns på Nationalmuseet för Enandet i Alba Iulia, och byggnaden där den tidigare redaktionen för „Românul” låg rymmer ett minnesmuseum i Arad. Hans födelsby bär hans namn, liksom universitetet i Arad. Dessa hyllningar visar hur hans minne har bevarats, medan dokumenten och tidningarna tillåter kontroll av de fakta som ligger bakom det.
Läs också
- Tidslinje över Vasile Goldișs liv
- Tidningen Românul från Arad
- Resolutionen från Alba Iulia och Vasile Goldiș
- Dokumenten och minnet av Vasile Goldiș
Källor
- agerpres.ro
- www.bjbv.ro
- biblioteca-digitala.ro
- historia.ro
- www.bcucluj.ro
- biblioteca-digitala.ro
- legislatie.just.ro