Hoppa till innehåll

Om honom

Alba Iulia-resolutionen och Vasile Goldiș

De nio punkterna i resolutionen från den 1 december 1918, dess utformning och Vasile Goldiș roll.

Resolutionen som antogs i Alba Iulia den 1 december 1918 är känd för beslutet om en union med Rumänien. Texten säger dock mer. De nio punkterna lägger vid sidan av det territoriella beslutet ett program av politiska, sociala och institutionella principer. Vasile Goldiș förberedde ett utkast och läste upp resolutionen inför församlingen, och den version som ställdes till omröstning uppstod ur ledarnas debatter dagen innan.

Hur texten förbereddes

I november 1918 arbetade det centrala rumänska nationella rådet i Arad för att omvandla rätten till självbestämmande till ett representativt beslut. Efter misslyckandet med förhandlingarna med den ungerska regeringen, kallades den stora nationella församlingen. En sådan församling behövde ett tydligt utkast: delegaterna måste veta vilken beslut de röstade om och vilka principer som följde med det.

Goldiș skrev ett utkast redan i Arad. Den 30 november i Alba Iulia diskuterades och omformulerades texten vid det preliminära mötet där medlemmar av rådet och andra politiska representanter deltog. Historikern Tudor Roșu från Nationella föreningsmuseet betonar den långvariga debatten kring denna slutliga form. Att kalla resolutionen „Goldișs text” utan denna precisering skulle dölja det kollektiva politiska arbetet.

Den 1 december höll Goldiș det högtidliga talet och läste upp projektet. Församlingen antog det enhälligt, enligt historiska rapporter. Resolutionens auktoritet kommer från ombudens röst, inte bara från prestigen hos den som formulerade och presenterade den.

Förening och provisorisk autonomi

Den första punkten förkunnar enheten av rumänerna i Transsylvanien, Banatet och de delar av Ungern som befolkades av dem med Rumänien. Den nämner särskilt kravet på hela Banatet. Läsningen kräver uppmärksamhet på tidsperiodens språk och på sammanhanget för efterkrigstidens internationella förhandlingar: texten uttrycker församlingens krav, medan fastställandet av gränserna skulle ske genom andra politiska och diplomatiska processer.

Den andra punkten reserverar de berörda territorierna en provisorisk autonomi tills en konstituerande församling valts genom allmänna val. Detta är ett av de avsnitt som visar att ledarna i Alba Iulia tänkte på administrationen av övergången. Föreningen var ett politiskt beslut; integrationen av institutioner krävde tid och regler.

Museets historiker i Alba Iulia särskiljer mellan de två första punkterna, som har en beslutande roll, och de övriga sju, som formulerar principer och riktlinjer. Denna tolkning hjälper till att undvika en vanlig förväxling: alla punkterna tillhör samma dokument, men de har inte samma funktion.

Rättigheter och reformer

Den tredje punkten grupperar principer för den nya staten. Den talar om den nationella friheten för de samexisterande folken, användningen av det egna språket i undervisning och administration, politisk representation, konfessionell jämlikhet och religionsfrihet. Den inkluderar direkt, lika och hemlig rösträtt för kvinnor och män från 21 års ålder samt press-, förenings- och mötesfrihet.

Samma punkt kräver en radikal jordbruksreform och skydd för industriarbetare jämförbara med de i de avancerade västeuropeiska staterna. Dessa bestämmelser visar att församlingen kopplade den nationella enheten till sociala förväntningar. De kan inte presenteras som reformer som redan genomförts den 1 december. Det var åtaganden och riktlinjer för framtida lagstiftning, vars genomförande måste undersökas separat.

Principerna om minoriteter har förblivit föremål för offentlig tolkning. En noggrann läsning börjar med formuleringen och kontexten från 1918, och följer sedan vad institutionerna gjorde efter unionen. Det räcker varken att hävda att alla löften har uppfyllts, eller att läsa texten som om det vore en fullständig förvaltningslag.

En vision för Europa och en ny institution

Den fjärde punkten gäller fred och relationerna mellan nationer. Församlingen uttrycker sin önskan att den kommande fredskongressen ska försvara rättvisa och frihet för stora och små nationer och avlägsna kriget som ett sätt att lösa tvister. De följande punkterna hälsar anslutningen av Bukovina, befrielsen av andra nationer från den tidigare monarkin, minnet av de stupade i kriget och de allierades bidrag.

Den sista punkten inrättar den Stora Rumänska Nationella Rådet för fortsatt ledning av de rumänska nationens angelägenheter från de nämnda områdena. Beslutet stannade alltså inte vid ett högtidligt uttalande. Det angav också en form av representation för den omedelbart följande perioden.

Manuskriptet och de bevarade exemplaren

Det Nationella Unionens museum bevarar manuskriptet av Goldișs tal, där texten till Resolutionen också förekommer. Enligt museet är dokumentet på pergament som senare överlämnades till kung Ferdinand idag okänt, och vissa pergament som presenteras som original är kopior gjorda senare. Goldișs manuskript är därför ett vittnesmål av högsta rang, utan att det exakta datumet då det transkriberades i den bevarade formen har fastställts slutgiltigt.

Innehållet i Resolutionen beror dock inte på existensen av ett enda pergament. Texten publicerades i tidens press och återgavs i dokumentkollektioner. För forskaren är skillnaden mellan manuskript, kopia, samtida publikation och sen utgåva fortfarande väsentlig. Var och en kan svara på olika frågor om skrivande, spridning och minne.

Läs också

Källor

  • agerpres.ro
  • agerpres.ro
  • historia.ro
  • historia.ro