Inför läraren och politikern står eleven från Aradområdet. Vasile Goldiș studier förklarar varför han, efter år, kunde arbeta lika lätt med en lärobok, en tidningsartikel och en politisk text. Hans väg gick genom lokala skolor, genom gymnasiet i Arad och genom universiteten i Budapest och Wien. Varje steg gav honom en annan typ av erfarenhet.
Skolan i hemtrakten
Goldiș föddes i Mocirla, i en familj med en ortodox präst. Grundskolestudierna förde honom genom orter i Aradområdet, bland annat Cermei och Pănadul Nou, enligt biografiska presentationer. För ett rumänskt barn i monarkin berodde skolvägen på nätverket av lokala institutioner, familjens stöd och möjligheten att fortsätta studierna i en stad.
Gymnasiet följde han i Arad. Staden hade ett kulturellt och konfessionellt liv som gjorde det möjligt för unga studiebegåvade att möta de rumänska institutionerna. Det vore inte korrekt att i efterhand betrakta varje skolår som direkt förberedelse för 1918. Först och främst behövde Goldiș skaffa sig ett yrke. Hans fallenhet för historia och klassiska språk styrde detta val.
Stödet från det rumänska ortodoxa biskopssäte i Arad var avgörande för hans tillgång till universitetsstudier. Stipendiet måste förstås i epokens kontext: de rumänska kyrkliga institutionerna utbildade lärare och tjänstemän som sedan skulle arbeta i skolor och samhällen. I Goldișs fall avslutades inte relationen med universitetet. Senare skulle han även arbeta inom biskopssätesmiljön.
Budapest och Wien
Från och med 1881 studerade Goldiș litteratur och filosofi i Budapest och Wien. Biografiska källor indikerar en växling mellan de två centra, med en period i Wien och återkomst till Budapest. Hans utbildning var kopplad till historia och latin, de discipliner han skulle undervisa i under de följande åren.
De två städerna erbjöd ett intellektuellt liv som var annorlunda än det i Arad. Universitetet betydde bibliotek, seminarier, forskningsregler och kontakt med studenter från många samhällen i monarkin. För Goldiș verkar erfarenheten inte ha varit enbart en individuell tillägnelse. Under studieåren deltog han i de rumänska studentföreningarna „România Jună” och „Petru Maior”. Dessa främjade språket, litteraturen och banden mellan rumänska studenter.
Studentaktiviteten får inte förväxlas med de politiska funktionerna han hade senare. Den visar dock att yrkesmässig utbildning och engagemang för rumänsk kultur gick hand i hand. En framtida historielärare lärde sig att arbeta med källor och skolprogram, men såg samtidigt hur en gemenskap byggde uttrycksutrymmen.
När avslutade han universitetet?
Examenåret är en av detaljerna där källorna om Goldiș skiljer sig. Flera institutionella presentationer och korta biografier anger året 1885. Gheorghe Șora, i en studie om Goldișs historieböcker, hävdar baserat på skolhandlingar att universitetsstudierna avslutades 1886 och påpekar uttryckligen spridningen av datumet 1885.
Denna skillnad bör inte lösas genom att mekaniskt välja den mest frekventa källan. Vissa berättelser kan avse ett stadium av utbildningen eller en utnämning som vikarie år 1885, andra handlingar avslutningen av studierna. Utan att här reproducera hela skolarkivet är den försiktiga formuleringen att Goldiș utbildades i Budapest och Wien under första halvan av 1880-talet, och de dokument som undersökts av Șora anger 1886 som år för studiernas avslutande.
En noggrann tidslinje är också användbar för att förstå den första posten. I andra halvan av 1880-talet går Goldiș in i den rumänska undervisningen i Caransebeș. Fram till 1889 undervisade han historia och latin där. Universitetsutbildningen förblir därför inte en isolerad personlig prestation. Den sätts nästan omedelbart i tjänst för en skola som behövde kvalificerade lärare.
Vad han tog från universitetet ut i det offentliga livet
Goldiș intresse för historia skulle komma att dyka upp igen i läroböcker, i artiklar och i talet i Alba Iulia. Studiet av latin gav honom en övning i noggrannhet och arbete med texter. Viktigare än att tilldela varje kurs en specifik politisk konsekvens är att vi observerar kontinuiteten i hans praktik: dokumentation, formulering, argumentation och förklaring för en publik.
Skolan förblev en central institution för honom även efter att han lämnat klassrummet. Där möttes undervisningsspråket, tillgången till kultur, lärarens status och gemenskapens rättigheter. År 1918, när Goldiș fick ansvar för religion och offentlig undervisning i Rådets styrelse, hade han en direkt erfarenhet av de problem han skulle administrera. Detta gör studierna relevanta även för läsaren som i första hand är intresserad av den stora sammanslagningen.
Läs även
Källor
- www.bjbv.ro
- biblioteca-digitala.ro
- aradculture.ro
- www.bibliotecamm.ro