Hoppa till innehåll

Om honom

Vasile Goldiș och Arad

Hur Arad blev centrum för Vasile Goldișs verksamhet och platsen där besluten från 1918 förbereddes.

Arad var för Vasile Goldiș inte bara staden där han bodde. Här arbetade han i skolan och kring biskopsämbetet, ledde tidningen „Românul”, deltog i det rumänska nationella partiets verksamhet och, hösten 1918, i besluten från det Centrala Rumänska Nationalrådet. Staden förbinder hans yrkesmässiga etapper bättre än någon annan plats i hans biografi.

Återvändandet i närheten av födelseorten

Född i Mocirla, i Arad län, hade Goldiș studerat och undervisat långt från sitt födelseland. År 1901, efter åren i Caransebeș och Brașov, bosatte han sig i Arad. Biografierna presenterar honom då som sekreterare i den Rumänska Ortodoxa Biskopskontoret och som lärare, sedan som rektor för högre flickskolan. Det var en övergångsperiod: den didaktiska erfarenheten mötte ett alltmer krävande politiskt liv.

Arad hade rumänska institutioner och ett nätverk av aktiva människor inom skola, kyrka, juridik och press. Det var inte det enda centrumet för den nationella rörelsen, men det blev ett av de viktigaste. Diskuteringarna om deltagande i val, representation i parlamentet och förhållandet till den ungerska regeringen fördes här med intensitet.

Goldiș byggde inte detta nätverk ensam. Runt honom fanns människor som Ștefan Cicio Pop, Ioan Suciu, Roman Ciorogariu och andra lokala ledare. Att bevara deras namn i berättelsen innebär att man undviker bilden av en stad som påverkas av viljan hos en enda person. Goldișs roll var betydande just eftersom han arbetade i en grupp med institutioner och kommunikationsmedel.

Palatset „Românul” och tryckeriet

Huset kopplat till Goldiș namn, som idag är känt som Palatset „Românul”, inrymde redaktionen för tidningen och tryckeriet „Concordia”. Lokala källor skiljer sig åt när det gäller detaljer om hur fastigheten förvärvades eller byggdes: en kulturell presentation talar om byggandet av ett hus 1910, medan en studie om gatan där det ligger anger köpet av byggnaden 1911. Det säkra faktum för detta tema är dess funktion som säte för pressen och utgivningsverksamheten.

En tidning behövde mer än bara bra texter. Det krävdes tryck, papper, distribution, medarbetare och en adress dit informationen kunde nå. I byggnaden i Arad möttes dessa delar av det offentliga arbetet. Därifrån spreds „Românul” bortom staden och deltog i debatterna bland rumänerna i monarkin.

Idag bevarar minnesmuseet i byggnaden dokument, fotografier, föremål och spår av typografisk verksamhet. Platsen erbjuder en konkret koppling mellan politisk historia och det dagliga arbetet på en redaktion. Besökaren kan lättare förstå att besluten från 1918 behövde institutioner som kunde förbereda och kommunicera dem.

Arad på hösten 1918

I slutet av första världskriget blev Arad säte för det Centrala Rumänska Nationalrådet. Organet samlade sex representanter från det Rumänska Nationella Partiet och sex av de rumänska socialdemokraterna. Goldiș var bland dess medlemmar. Rådet arbetade i huset tillhörande Ștefan Cicio Pop, vilket bör särskiljas från redaktionskontoret för „Românul”.

I november skickade den rumänska ledningen en not till den ungerska regeringen där man begärde överföring av myndighet i de områden som beboddes av rumäner. Goldiș skrev texten. Sedan kom representanter från regeringen i Budapest till Arad, ledda av Oszkár Jászi. Förhandlingarna löste inte problemet med självbestämmande. Det blev allt tydligare att ett beslut i stor skala behövde en representativ offentlig ram.

Förberedelserna för den stora sammankomsten i Alba Iulia var kopplade till denna aradska miljö. Här formulerades projekt, manifest och kallelser, diskussioner fördes och pressen användes för att förmedla information. När vi säger att Arad förberedde den 1 december, betyder det inte att beslutet fattades istället för delegaterna. Det betyder att staden erbjöd ett samordningscentrum vid en tidpunkt då de gamla institutionerna förlorade sin auktoritet.

Staden för Goldișs minne

Goldiș dog i Arad 1934 och är begravd på Eternitetets kyrkogård. Hans namn bevaras av minnesmuseet, av gatan där tidningens tidigare kontor låg och av universitetet i Arad. Dessa minnesformer uppstod under olika perioder och berättar olika saker: museet bevarar föremål, gatan orienterar minnet i stadens rum, och universitetet har valt en andlig beskyddare.

För att se Goldiș Arad är det värt att följa två skilda adresser: redaktionsbyggnaden för „Românul” och huset där Ștefan Cicio Pop bodde, där den Centrala Rumänska Nationella Rådet arbetade. Mellan dem kan man läsa en del av övergången från argumentet publicerat i tidningen till det politiska beslutet hösten 1918.

Läs också

Källor

  • historia.ro
  • historia.ro
  • aradculture.ro
  • agerpres.ro
  • muzeulvasilegoldis.ro